Du kanske minns det från fysiken, Newtons rörelselagar som bla säger att en kropp förblir i vila eller likformig rörelse så länge summan av alla yttre krafter som påverkar den är noll (min formulering, googla om du vill veta mer 😉) Betyder att det som kostar energi är att komma igång (eller stanna för den delen, men det diskuterar vi en annan gång).

 

Så hur hänger det ihop med förändring och utveckling i arbetslivet? 🤔 Jo, min erfarenhet är att samma lag gäller även här: det som är allra svårast är att komma igång. När vi sen väl startat tenderar det att gå av bara farten. Därför har jag två tips till dig:

 

  1. Låt din första action vara så enkel så det känns löjligt. Löjligt enkelt att komma igång = en hel massa mer action av bara farten. 🤓
  2. Ta hjälp av lite extern energi, en startmotor! Sen kan ni rulla vidare på egen hand. En smart investering för att se till att snack omvandlas till verkstad 🌟

 

Jag vill gärna se mig som en sån där startmotor. Vill du prata vidare om hur ni kan maxa utväxlingen i ert förändrings- eller utvecklingsarbete (nya arbetssätt, självledarskap2.0, inkluderande innovation är min specialitet) genom att faktiskt komma igång? Hör av dig så tar vi en kaffe! 😀☕️☀️

ALLA 💛-DAG = ALLA 💡-DAG! För det är ju så att idéer behöver kärlek och värme för att kunna växa och utvecklas. Precis som vi människor. Så idag tycker jag att vi ger lite extra ❤️ till våra idéer, egna och andras. 

Leta aktivt efter det som är bra med idéen, istället för att fokusera på bristerna. Säg ”ja och” istället för ”nej men”. Fira idéerna med ett (eller flera) HURRA och high-five:a dig själv och/eller kollegan. 

Jag vågar lova att det gör underverk för innovationsarbetet 😊🤓🌟

Idag en kanske kontroversiell tanke om utveckling och förändring i (arbets)livet 😉 

Vi får ofta höra att vi ska utmana oss själva för att utvecklas. Göra det där som känns svårt och kanske till och med lite skrämmande. På samma sätt hör vi ofta att vi ska börja dagen med den svåraste uppgiften så att vi har klarat av den när vi har som mest energi. I många fall är det säkert bra, men ibland tror jag att detta synsätt hindrar oss från att faktiskt genomföra. Inte minst när det handlar om förändring. 

Det som kostar mest energi i en förändringsprocess är att starta. Genom att göra motståndet så litet som möjligt och börja med det som känns enkelt – nästan löjligt enkelt – ökar sannolikheten att vi faktiskt kommer igång. Sen följer fler och mer komplicerade aktiviteter av bara farten.  Så varför inte ge minsta motståndets lag en chans nästa gång du står inför en förändring? Och för att säkerställa att du kommer igång med veckans uppgifter – varför inte starta med det som är roligast?

Så här i början av året (för det får vi väl fortfarande säga att det är?) pratas det mycket om mål. Vi ska sätta mål hit och mål dit. För det är viktigt med mål. Eller? Mål har sin fördelar. Men faktiskt också sina nackdelar. 

Ofta uppmanas vi att sätta smarta mål – specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidsatta. Jättebra i vissa sammanhang, för vissa aktivitet och för vissa personer. Men inte alltid. När vi tex pratar om utveckling och innovation menar jag att smarta mål vara direkt osmarta. För alltför detaljerade och specifika mål gör att vi missar en massa möjligheter – möjligheter som kan leda till genombrottet vi söker. 

Jag tror istället på att skapa en tydlig mission för vad vi vill åstadkomma. Den berättar för oss varför vi gör det vi gör och guidar oss i rätt riktning. Men den talar inte om exakt vart vi ska, hur vi ska ta oss dit eller precis när vi ska komma fram. Då är vi fria att agera på de möjligheter vi skapar på vägen. 

Lika sant om det handlar om utveckling och innovation i en organisation som om det handlar om utveckling för dig som person. Kanske är det dags att skippa målet?

Nytt år, nytt decennium, nya idéer och planer. Jag funderade häromdagen på vad jag tror kommer att bli viktigast i arbetslivet kommande decennium. Ska inte på något sätt utge mig för att ha svaret. Men en sak som jag verkligen tror på är att MOD kommer att få en allt större betydelse.

 

Många av de talanger som efterfrågas kräver just mod: kreativitet, flexibilitet, samarbetsförmåga, anpassningsförmåga, självledarskap…

 

Vi behöver vara modiga. Våga tro på oss själva och våra idéer, våga vara sanna mot våra värderingar, våga testa – kanske misslyckas – testa igen…

 

Så hoppas du är vid gott mod. Och fortsätter vara det resten av året 🙂

Jag är typ besatt av hjältar. Det började med Sagan om Ringen i tonåren och sen snöade jag in på fantasy. För dig som inte läst riktigt lika mycket fantasy som jag, kan jag berätta att handlingen typiskt går ut på att en person som skulle kunna vara vem som helst får ett uppdrag som verkar helt omöjligt – typ rädda världen. Efter ett tag bestämmer sig den här vem-som-helst-personen att ta sig an uppdraget och vips förvandlas hen från vem-som-helst till hjälten i sagan. 

Det som slagit mig är att samma sak händer med oss; när vi tar oss an ledarskapet i våra egna (arbets)liv förvandlas vi till hjältar. Och det som är coolt är att när vi blir hjältar får vi också tillgång till krafter utöver det vanliga, precis som hjältarna i sagan; våra unika talanger, vår kreativitet och vårt mod. Nödvändiga ingredienser i dagens och framtidens professionella liv. 

2020 tänker jag jobba för att vi ska bli ännu fler hjältar i (arbets)livet! Börjar med att byta ut texten i en av de välkända julsångerna det här året ”Hjältar det är vi allihopa, allihopa, allihopa…” 

God jul!

Idag funderar jag återigen på det här:

Det är sällan vi behöver mer information, mer planering, mer inspiration.

Det vi oftast behöver är energi, vilja och en liten gnutta jäklar-anamma.

Så istället för att göra ännu mer research, läsa ytterligare en bok, kolla fler ted-talks och fundera på om idén verkligen håller – ut och gör! Testa, experimentera, lär och testa igen. För vet du? Vi kan tänka sjukt smarta tankar, få de mest fantastiska idéer, ha storslagna visioner för framtiden. Men det händer inte ett smack förrän vi börjar GÖRA. Handling skapar förändring. Se till att det blir den förändring du vill se. Gör nåt!

Idag funderar jag vidare på det här med självledarskap 2.0.Om självledarskap 1.0 handlar om att leda/driva och ansvara för sin egen utveckling, handlar självledarskap 2.0 om att även leda/driva och ansvara för vår gemensamma utveckling – organisationens, affären, samarbetet, you name it. 

Det som slog mig när jag satt här och förberedde material till en föreläsning på temat var att nästan alla mina resonemang till slut landade i samma sak: MOD. Mod att tro på oss själva, det vi gör och vår bild av framtiden. Mod att välja – och välja bort. Mod att GÖRA: testa, experimentera, lära och testa igen. Mod alltså. Det tror jag är en av de viktigaste, om inte den viktigaste, ingredienserna i framtidens arbetsliv.

Om nån vecka föreläser jag på temat “Självledarskap 2.0 – inreprenörskap”. Vaddå självledarskap 2.0 undrar kanske någon?

 

Jo, om självledarskap 1.0 handlar om att leda sig själv, ta ansvar för och driva sin egen utveckling så handlar självledarskap 2.0 även om att leda, driva och ta ansvar för vår gemensamma utveckling: organisationen, affären, samarbetet osv. Då behöver vi vår inreprenör som hjälper oss att vara modiga, skapa möjligheter och fokusera på det vi vill bli riktigt bra på. I mina ögon en nyckelingrediens i framtidens professionella liv.

Och the really good news är att vi alla har en inreprenör – ibland kan den dock behöva lite uppmuntran (och träning) för att våga ta plats 🙂

Det brukar heta att vi inte ska lämna något åt slumpen. Men det tror jag faktiskt är en dålig strategi. För det är när vi vågar utsätta oss för slumpen som vi öppnar upp för nya perspektiv, nya sammanhang och det oväntade. Och det i sin tur är precis vad vi behöver för att hitta den där idén eller öppningen vi letat efter. 

Precis som allt som är okänt och utom vår kontroll kan slumpen verka skrämmande. I synnerhet när det handlar om vårt professionella liv där vi gärna vill ge sken av att ha koll på läget. Men vill vi fortsätta vara relevanta i dagens snabbföränderliga värld behöver vi skapa utrymme för det oväntade, för möjligheterna vi just nu inte kan förutse. Så oavsett om det gäller din personliga utveckling eller organisationens utveckling är mitt tips: lämna lite åt slumpen.