Hemma med förkyld 3-åring den här veckan. Just nu mycket pussel. Intressant att notera våra olika tillvägagångssätt: 

Jag – kollar på askens framsida, letar upp kantbitar, pusslar samma motiv som på asken.

Barnet – tar en bit, letar upp en annan bit som råkar passa ihop med den första, skapar ett helt nytt motiv (”Mamma, delfinen flyger i luften”) 

Gissa vem som skapar den mest oväntade och unika lösningen? 

Jag tror vi mår bra av att pausa vår hjärnas iver att hitta mönster och logik ibland; vi behöver helt enkelt ”mönstra av” lite då och då. Vi måste inse att när det gäller nya idéer, utveckling och innovation går det inte att förutse allt. Och om vi försöker hitta mönster baserat på vad vi gjort tidigare, är sannolikheten stor att vi hittar en lösning som är väldigt lik den vi redan provat. 

Ibland är det bästa vi kan göra att börja med en bit, hitta en annan bit som passar ihop med den första och se vart det tar oss. Jag vågar påstå att det leder till nya, mer oväntade och kanske alldeles briljanta lösningar.